2 steg från Paradise
Nu har jag inte skrivt på ett tag, det beror på en massa saker. Främst på att jag inte har något internet hemma och att jag faktiskt har annat för mig också. Men här kommer lite reflektioner angående Håkan Hellströms nya skiva - 2 steg från Paradise.
Jag åkte till Göteborg förra helgen, tänkte att - vad kan vara mer passande än att lyssna igenom nya skivan på tåget. Tänkt och gjort, jag hann lyssna från början till slut fyra gånger under resans gång. Och jag blev helt exalterad och är det fortfarande. Det är snyggt, så förbannat snygg. Det är mycket nytt men vissa spår låter som det gamla. Det låter väldigt mycket Håkan och visar på hur mycket han utvecklats artist och sångare under de tio år som gått sen Känn ingen sorg för mig Göteborg. Fantastisk blandning. Sällan att jag verkligen tycker om alla låtar på en skiva, än mer sällan då det gäller en artist som jag lyssnat länge och mycket på och som släpper nytt material - det här är ett undantag. Jag vet inte hur många gånger den rullat sedan i fredags, men det är tvåsiffrigt. Ett bra omdöme, Håkan leverar och han gör det med bravur, lika träffsäkert och ärlig som alltid. Givetvis boostar det känslor, väcker gamla, framkallar nya. Här nedan finns texten och en länk till spår 3, Shelly. Just nu är det den som berör mig, av många olika anledningar. Det var kärlek vid första rad.
Jag åkte till Göteborg förra helgen, tänkte att - vad kan vara mer passande än att lyssna igenom nya skivan på tåget. Tänkt och gjort, jag hann lyssna från början till slut fyra gånger under resans gång. Och jag blev helt exalterad och är det fortfarande. Det är snyggt, så förbannat snygg. Det är mycket nytt men vissa spår låter som det gamla. Det låter väldigt mycket Håkan och visar på hur mycket han utvecklats artist och sångare under de tio år som gått sen Känn ingen sorg för mig Göteborg. Fantastisk blandning. Sällan att jag verkligen tycker om alla låtar på en skiva, än mer sällan då det gäller en artist som jag lyssnat länge och mycket på och som släpper nytt material - det här är ett undantag. Jag vet inte hur många gånger den rullat sedan i fredags, men det är tvåsiffrigt. Ett bra omdöme, Håkan leverar och han gör det med bravur, lika träffsäkert och ärlig som alltid. Givetvis boostar det känslor, väcker gamla, framkallar nya. Här nedan finns texten och en länk till spår 3, Shelly. Just nu är det den som berör mig, av många olika anledningar. Det var kärlek vid första rad.
"släng ner nyckeln min fina och få mig av den här jävla gatan har stått i regnet så länge att jag börjat krympa att drunkna är inte så illa om det får en att drömma och hoppas på att en seglande båt ska komma och vi går ut och brinner upp i natten och skyller allting på våra fyllehuven undanflykter och självanklagan jag ser domen i dina ögon jag ser domen i dina ögon du kanske kommer förstå ser hela stan sjunka som titanic med alla ljusen tända åååh, en sån där natt då vi behöver någonting som hjälper en över svarta vatten åååh, och vi går ut och brinner upp i natten och skyller allting på våra fyllehuven undanflykter och självanklagan jag ser domen i dina ögon jag ser domen i dina ögon
åååh och vi går ut och brinner upp i natten och skyller allting på våra fyllehuven undanflykter och självanklagan jag ser domen i dina ögon"
Lyssna och njut mina vänner.
Kommentarer
Trackback
