2 steg från Paradise

Nu har jag inte skrivt på ett tag, det beror på en massa saker. Främst på att jag inte har något internet hemma och att jag faktiskt har annat för mig också. Men här kommer lite reflektioner angående Håkan Hellströms nya skiva - 2 steg från Paradise.

Jag åkte till Göteborg förra helgen, tänkte att - vad kan vara mer passande än att lyssna igenom nya skivan på tåget. Tänkt och gjort, jag hann lyssna från början till slut fyra gånger under resans gång. Och jag blev helt exalterad och är det fortfarande. Det är snyggt, så förbannat snygg. Det är mycket nytt men vissa spår låter som det gamla. Det låter väldigt mycket Håkan och visar på hur mycket han utvecklats artist och sångare under de tio år som gått sen Känn ingen sorg för mig Göteborg. Fantastisk blandning. Sällan att jag verkligen tycker om alla låtar på en skiva, än mer sällan då det gäller en artist som jag lyssnat länge och mycket på  och som släpper nytt material - det här är ett undantag. Jag vet inte hur många  gånger den rullat sedan i fredags, men det är tvåsiffrigt. Ett bra omdöme, Håkan leverar och han gör det med bravur, lika träffsäkert och ärlig som alltid. Givetvis boostar det känslor, väcker gamla, framkallar nya. Här nedan finns texten och en länk till spår 3, Shelly. Just nu är det den som berör mig, av många olika anledningar. Det var kärlek vid första rad.

"släng ner nyckeln min fina och få mig av den här jävla gatan har stått i regnet så länge att jag börjat krympa att drunkna är inte så illa om det får en att drömma och hoppas på att en seglande båt ska komma och vi går ut och brinner upp i natten och skyller allting på våra fyllehuven undanflykter och självanklagan jag ser domen i dina ögon jag ser domen i dina ögon du kanske kommer förstå ser hela stan sjunka som titanic med alla ljusen tända åååh, en sån där natt då vi behöver någonting som hjälper en över svarta vatten åååh, och vi går ut och brinner upp i natten och skyller allting på våra fyllehuven undanflykter och självanklagan jag ser domen i dina ögon jag ser domen i dina ögon 

åååh och vi går ut och brinner upp i natten och skyller allting på våra fyllehuven undanflykter och självanklagan jag ser domen i dina ögon"

Lyssna och njut mina vänner.

Svarta September

Nu har det gått några dagar sen valnatten, en stor sorg har infunnit sig i mig och chocken har nog inte riktigt släppt. För fan Sverige, rasister i riksdagen! Jag repeterar; RASISTER I RIKSDAGEN! Som att inte fyra år till med borgarna i sig hade varit nog. Och ändå sitter jag här och på sätt och vis önskar att de hade fått egen majoritet och att SD inte fick någon jävla vågmästarroll. Trots att detta är helt emot mina principer. Men är man anti-rasist så är man.

Jag undrar verkligen hur det här landet kommer se ut om fyra år, kommer det finnas någon som helst välfärd kvar? kommer befolkningsmängden sjunkit med någon miljon på grunda av borgarnas nedskärningspolitik och hur mycket inflytande kommer SD få över flyktingpolitiken? Det är många frågetecken nu och jag hoppas innerligt att det jag befarar mest inte kommer ske. Men det har hänt förr (tyskland 1930-tal) Om jag ska göra ett spontant utlåtande som säkert inte är särskilt pk: Åkesson kan inte mäta sig med Hitler, Hitler var ändå intelligent. Åkesson saknar åtskilliga hjärnceller, precis som hans små springpojkar. Vi får helt enkelt se.

Icke att förglömma, en genetiskt korrekt blåsippa har sex kronblad, er partisymbol har sju, villket innebär en blåsippa med kromosomfel. Hos en människa innebär denna "defekt" att man lider av Downs syndrom. Så Jimmie, känns det bra? Då tänker jag på din unkna människosyn. För barn med denna sjukdom skulle inte få födas i det samhälle du föruspråkar. Fy fan säger jag, det är få saker som gör mig så spyfärdig som det här, så jävla arg och besviken.

Kampen har precis börjat, ur valrörelsen föds en massiv offensiv mot rasism, fascism och nazism. Jag kommer stå där längst fram och jag vet att jag har många, många vid min sida. Och bakom mig. Nu om någonsin är det läge att organisera sig. Vi är många och vi är jävligt arga. Det är fan inte okej att ett främlingsfientligt parti sitter i riksdagen. De hör inte hemma någonstans. Tillsammans kanaliserar vi vår ilska. Och kom ihåg kamrater; Anger is a gift.

Till sist ett par låttips:
Det här är ditt land
The Only Good Fascist Is A Very Dead Fascist

Upp till kamp!






Fuck SD!

Jag är så förbannat trött på SD, jag är så förbannat arg för att de låter hållas. Det är inte okej! Det här är sverige 2010, inte nazityskland 1942. Tredje största parti på riksdagvalet på facebook, kom igen? Vad är det folk inte fattar. De ljuger, de ljuger jävligt bra vissa gånger, de har snyggat till fasaden men det lyser så tydligt igenom. Var tionde politiker i SD är dömda för våldsbrott (se här) Väldigt många av dem har sina rötter i organisationer som Nordiska Rikspartiet och BSS (bevara sverige svenskt) Har folk glömt det? Har Du glömt det? Om så är fallet kan jag återigen upplysa om den eminenta tidskriften Expo och bland annat den här artikeln som är jävligt bra. Ska någon skickas ut från den här landet är det ta mig fan Jimmie Åkesson och hans små lakejer.

 

Men jag blir så glad, så innerligt glad när jag märker att många bryr sig och reagerar. Skickar massutskick om att SD's valsedlar skulle delas ut och att man borde sätta upp en lapp om att ”här ska fan inte vara någon rasistreklam”, att folk startar facebookgrupper, skriker sig hesa på motdemonstrationer, vägrar att låta det bli okej att tycka som det gör. Det är vackert. Det beundrar jag och jag skulle aldrig förlåta mig själv om jag slutade vara en av dem.

 

Nu är det snart val, jag uppmanar samtliga att använda sin röst väl; INGA RASISTER I RIKSDAGEN, inga borgare i Rosenbad. Ut med packet!

 

Rösta på det enda vänsteralternativet, Vänsterpartiet.

 

 

Organisera dig för förändring här.


Dom här väggarna rasar och jag undrar vad som händer

Det känns som allt rasar just nu, bara på några dagar har min värld vänts upp och ner och jag vet varken ut eller in.
En fin vän har gått bort, alldeles för tidigt. jag förstår fortfarande inte, så förbannat orättvist! Vila i frid.

Jag vet inte om jag kommer in på universitet till hösten, gör jag inte det är jag körd, ingenstans att bo, ingen inkomst, ingenting. Men det får jag rapport om imorgon.

Känner mig sjukt vilsen och alla känslor har fått frispel. Allt gör så jävla ont helt plötsligt och jag undrar varför ingenting någonsin kan gå någorlunda smärtfritt. Jag kan inte hjälpa att det gör mig ont, jag vill inte det. Helt handfallen.
Vill bara dra långt härifrån.
Fan.

en liten pojke i förstora skor


Hejdå

Jag säger hejdå till dig, här och nu och med det här, om jag inte för chansen att göra det på riktigt. Herr Hellström hjälper mig:

”Du säger att du är stark
Att du har vart igenom det här förut
Du kommer fortsätta
Det finns inte mycket mer att säga nu

Vi två hör hemma
I ett rum med inga andra
Om jag var tio år yngre
Skulle jag inte behöva dig längre


Någon dag är jag din jakttrofé som du övergav
Någon dag kanske jag kör över dig här utanför
Varför måste vi döda varandra
Nåt säger mig att du blir borta
En lång lång tid

Jag kommer inte älska dig
För resten av livet
Vill inte leva med tungan hängandes utanför
Och tycka synd om mig själv

Jag kommer inte höra av mig igen
Och jag kommer inte ta skulden
Så säg det och få det gjort
Det finns bara ett enda sätt att brinna upp


Någon dag är jag din jakttrofé som du övergav
Någon dag kanske jag kör över dig här utanför
Varför måste vi döda varandra?
Nåt säger mig att du blir borta
En lång lång tid

För en lång lång tid x4

Någon dag är jag din jakttrofé som du övergav
Någon dag kanske jag kör över dig här utanför
Varför vi måste vi såra varandra?
Nåt säger mig att du blir borta
En lång lång tid”


ja, så att, ha ett fint liv, det var trevligt att lära känna dig. Du har gjort det senaste året mycket finare än vad det skulle varit annars. Vi kanske ses, det finns en chans.

Kärlek och revolt, Emil

Lyssna här



28/5 2010 på bussen mellan malmö och göteborg

spretiga bokstäver i ett A5-block
hela mitt hjärta nedklottrat av
spretiga bokstäver
spretiga ord
det är inte lätt att leva
det har ingen jag känner
någonsin försökt att ge sken av
men till och från vänder det
det blir lite lättare att andas
lite lättare att leva
det är lätt att glömma bort det
men vi måste försöka
och det gör vi
efter fallen borstar vi bort grusen
från våra knän
behövs det så sätter vi ett plåster över såret
för att stoppa blodet
tillfälligt
vissa gånger hjälper det med plåster
oftast inte
men jag har gott läkkött
det kanske är något man ska vara tacksam för
så jävla tacksam
tack pappa
för att du inte åkte till australien

åter i malmö

Jaha, då var jag hemma igen efter ett samtal och en spontanresa på impuls till hemlig ort, eller ja, kanske inte så hemlig. De flesta förstod nog att jag givit mig av till göteborg (igen).
Det resulterade i några otroligt fina dagar, som nu i efterhand gör mig sjukt glad. Hoppas det vara ett tag!
Livet känns kul och ganska spännande just nu, någonting säger mig att sommarn kommer blir bäst. Fara runt och hänga med gamla och nya vänner. Det finns så många fina i mitt liv, det känns alltid bra när man har vett att uppskatta det och de små sakerna som i själva verket är enorma. I'm a lucky guy.

Denna gången blev det tåg (för första gången och då åker jag dit upp allt som oftast) som jag bestämde förra gången jag var påväg dit. Det var fint.
Andra Lång-dagen, bee-bar, spårvagnskontrollanter, skratt, värme, sol, regn, picknickfestival, Emil Jensen, myggbett, kärlek, museum, slagverkskonsert. För att nämna något.

Det känns okej att vara tillbaka, men när jag hoppade av bussen kändes det som att något inte stod rätt till, antagligen bara inbillning. Nu är det bra, jag har landat och lekt med M, bakat kladdkaka och vattnat blommorna som jag barnvaktar, diskat och så. Snart dags för sängen, nu soft musik.

På fredag slutar skolan! Galet gôtt!

Strangeways here we come

Ship to Gaza

http://www.sydsvenskan.se/webbtv/webbtv_malmo/article889158/Tv-Flera-hundra-demonstrerade-i-Malmo.html

Vi var hundratals på Gustav Adolfstorg i Malmö på måndagskvällen. Arrangörerna säger 1500-2000 och det kan stämma då det var som mest folk på torget. Länken ovan visar hur det såg ut. Jag och en mycket fin vän skymtar dessutom förbi. Mitt i allt elände ger det hopp att mobiliseringen går så snabbt och att det trots allt finns så stort stöd. 4000 var dem i Göteborg, enligt GP. 10 000 i Stockholm.

Nu behöver jag skriva av mig lite här. Jag är fortfarande så fruktansvärt arg och ledsen. Senaste nytt kan läsas här:
http://shiptogazamalmo.wordpress.com/
Jag vet inte vad jag ska skriva, det är med lättnad jag ser att svenskarna ombord tycks vara oskadda, att svenska fotbolls förbundet överväger att ställa in match mot Israel (se till att göra det för fan!)
Isolera Israel är också något som är sjukt värt att kolla upp: http://isoleraisrael.nu/. Jag ska definivt engagera mig där mer.

Jag återkommer senare! Mat nu. Dessutom ska jag försöka lista ut hur man gör länkarna till direktlänkar.

Kärlek och Revolt,
Emil

Jag inleder med att säga godnatt

Nu säger jag godnatt till alla mina vänner och kamrater, alla mina fighters and lovers.
Det har varit en omtumlande dag, alla som visat sitt stöd har all min respekt. Kärlek och revolt! det är det som fattas.
Vi hade behövt bygga en ny värld. Det eller se till att den här världen vaknar, det hade inte varit en dag försent.
Vila i frid ni som slogs för frihetens sak. Ni ska aldrig glömmas bort.
Detta skiriver jag med ett tungt hjärta och tårar i ögonen. Att verkligheten får vara så hemsk.
För fan, Sverige vakna - världen vakna!
Länge leve Palestina.


RSS 2.0